vill inte ha några kommentarer på det här inlägget vill bara skriva av mig lite.

I 14  år så var det inget annat än oss! Alla förändras men jag har svårt att släppa det. Jag visar ingenting om det här och jag pratar inte om det. Jag trodde aldrig att det här skulle hända. Det var vi tillsammans som skulle klara allting. Jag skyller ifrån mig för jag inte vågar visa hur mycket jag tar åt mig. Och jag vet att du tycker att jag har förändrats med. Vilket jag har, vi har nya vänner och träffas inte längre. Jag tycker att det är så jävla synd. Jag älskar dig och vill inte se dig slänga iväg ditt liv. Men det kanske är bäst såhär? jag vet inte. Jag kan förstå att du hatar mig. Efter allt jag har gjort. Men tänk på hur mycket jag har hjälpt dig med. Allt kanske kan bli som det en gång var, men inte nu. Isåfall i framtiden...