...
Hello,
Det är sjukt att ett samtal kan förändra det mesta, jag fick ett samtal av min moster förut som sökte efter mamma. Sen sa hon en sån sak som jag alltid kommer att minnas. Jag vet inte hur länge jag kommer att klara av att hålla masken med mina vänner, hur länge jag kommer lyckas hålla inne tårarna för mamma. Jag blir ledsen så fort jag tänker på vad som kan hända. Jag grät så jag inte kunde sluta en gång när David hämtade mig. Han stannade bilen och tröstade mig. Han får mig att veta vad jag ska göra. Jag vågar inte prata med min mamma om hur jag känner. Jag är livrädd och det vet jag att hon med är. Jag är ledsen för henne med. Förstår inte hur hon kan hålla uppe humöret men jag märker att innerst inne gör det ont i henne med. Jag vågar inte åka och träffa mormor, men jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte gör det. Jag gråter till att skriva det här inlägget men jag måste få ur mig det. Jag vet inte vad jag ska göra. Varje gång jag tänker på mormor så kommer det upp alla gånger jag har sovit där. Mormor och Morfar har alltid funnits där. Jag älskar dom verkligen till 1000. Jag är så rädd att jag har ingen koll på någonting. Jag har mått dåligt i några månader för jag har tänkt på hur hon mår hela tiden. Mitt humör går upp och ner och jag tror att det beror på att jag hela tiden tänker på mormor. Jag ska samla ihop mod och åka och träffa henne innan det blir försent. Nu kan jag inte skriva mera. Får panik snart. Jag skriver alltså detta inlägg för jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag har berättat allt för david om hur jag känner men jag vågar inte prata med mamma. Jag pratar med mamma om allt, men får inte ut ord om det här. Jag har även berättat allt för Jossan, om hur jag känner och hon är bäst, hon tröstar mig och peppar mig. Jag hoppas att du snart blir utskriven och kan åka hem och må bättre igen, vilket jag inte tror kommer att hända. Som ni nu förstår så blev min mormor inskriven på sjukhuset idag och jag mår skit av det. Jag säger som Jossan en gång sa till mig:
"Du måste våga för du vet att du kommer ångra dig sen annars."
Det är sjukt att ett samtal kan förändra det mesta, jag fick ett samtal av min moster förut som sökte efter mamma. Sen sa hon en sån sak som jag alltid kommer att minnas. Jag vet inte hur länge jag kommer att klara av att hålla masken med mina vänner, hur länge jag kommer lyckas hålla inne tårarna för mamma. Jag blir ledsen så fort jag tänker på vad som kan hända. Jag grät så jag inte kunde sluta en gång när David hämtade mig. Han stannade bilen och tröstade mig. Han får mig att veta vad jag ska göra. Jag vågar inte prata med min mamma om hur jag känner. Jag är livrädd och det vet jag att hon med är. Jag är ledsen för henne med. Förstår inte hur hon kan hålla uppe humöret men jag märker att innerst inne gör det ont i henne med. Jag vågar inte åka och träffa mormor, men jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte gör det. Jag gråter till att skriva det här inlägget men jag måste få ur mig det. Jag vet inte vad jag ska göra. Varje gång jag tänker på mormor så kommer det upp alla gånger jag har sovit där. Mormor och Morfar har alltid funnits där. Jag älskar dom verkligen till 1000. Jag är så rädd att jag har ingen koll på någonting. Jag har mått dåligt i några månader för jag har tänkt på hur hon mår hela tiden. Mitt humör går upp och ner och jag tror att det beror på att jag hela tiden tänker på mormor. Jag ska samla ihop mod och åka och träffa henne innan det blir försent. Nu kan jag inte skriva mera. Får panik snart. Jag skriver alltså detta inlägg för jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag har berättat allt för david om hur jag känner men jag vågar inte prata med mamma. Jag pratar med mamma om allt, men får inte ut ord om det här. Jag har även berättat allt för Jossan, om hur jag känner och hon är bäst, hon tröstar mig och peppar mig. Jag hoppas att du snart blir utskriven och kan åka hem och må bättre igen, vilket jag inte tror kommer att hända. Som ni nu förstår så blev min mormor inskriven på sjukhuset idag och jag mår skit av det. Jag säger som Jossan en gång sa till mig:
"Du måste våga för du vet att du kommer ångra dig sen annars."
Kommentarer
Trackback
